linlan

Just nu är jag precis hemkommen från en grillkväll med jobbet (ica maxi). Det var väldigt trevligt även fast det haglade ett tag! Vi satt och snackade lite på terrassen. I morse jobbade jag på bageriet för att sedan direkt efter jobbet dra till mitt andra jobb på expressbild och fota. Dock var det inte så mycket jobb där idag, så det var chill ändå. Nu har jag varit vaken ända sen 4 i morse, börjar känna av det. I morgon blir det ett sista jobbpass innan jag drar ut i stora vida Europa.
Fick också ett sms idag där det stod att jag är bjuden på ytterliggare en jobbfest på tisdag kväll, fast med expressbild denna gången, åh va synd att vi åker på tisdagen! Det hade jag gärna varit med på också!

Jag kan även meddela att mina skor som jag köpte för 99:- på H&M ännu håller! Helt fantastiskt, jag är så himla imponerad! Bara två månader kvar innan de får gå sönder. Heja!

Jag försöker komma på något speciellt kul som fyller mina dagar just nu, men det är nog mest jobb. Fast nu kom jag ju på att jag faktiskt ska möta en av mina störstaste farhågor på måndag, nämligen KLIPPNING! Usch, det är så jobbigt. Inte nog med att man måste sitta stilla i en hel timme, det kan gå fel också!
Det är inte många gånger jag känner så mycket för att få sprattla med benen som när jag klipper mig. Det är som om saxen klipper i mina leder, nervtrådar, muskler, vadsomhelst i stället för hår, och det gör verkligen så mina ben bara vill studsa iväg. Armarna bara flänger ut åt alla håll och man måste sitta där och koncentrera sig som en idiot.
Det är också en timme av ren terror. Man måste sitta och stirra på SIG SJÄLV en hel timme. Och dessutom undra om det kommer bli bra. För att ha en obekväm känsla i håret hela dagen och dagen efter vakna med samma frippa som innan man klippt sig. Hur frustrerande är det inte? Inte vågar jag göra en radikal förändring heller? jag tror att man ser extra dålig ut i frisörspeglar så att man ska börja tänka på större förändringar av ansiktet/håret, allt.
Inte vågar man ta med en tidning eller något heller. Om man hade varit så pass modig skulle man i alla fall kunna fokusera på något annat.

En annan obekväm sak med klippning är typ de oskrivna reglerna. Ska man eller ska man inte snacka? Jag känner mig extremt dum när jag sitter tyst. Och om jag börjar snacka så känner jag mig ännu dummare. I stället för att kläcka ur mig intelligenta saker slutar det bara med att jag pratar massa strunt. Vill de ens prata? Tycker de att det är skönt när man håller käften? Är man en tråkmåns om man sitter tyst?

Sen sista jobbiga grejen:
Det kostar alltid runt 300 spänn.





Jag hoppas ni gillar min rubrik. Jag tyckte jag var riktigt fyndig där.

(Min blogg börjar bli ganska oseriös, har inte varit ute och fotat på ett tag...
Så här får ni en riktig bild. Från mitt projekt.)