linlan

Idag så har jag och Sara gått på stan. Jag hittade en klänning och ett par sandaler. Och 1000000 andra grejer, men Sara är så bra på att hindra mig. I stället blev det hon som shoppade loss. Jag är visst inte lika bra på att hindra Sara som hon är på att hindra mig...

Jag hade obeskrivlig tur med sandalerna. Jag ville ha ett par med mycket band och helst bruna, så kollar jag på Indiska, hittar två par, de är fina men de har inte Det. så kollade vi på Din sko. Samma sak där. Det fanns massa sandaler, men alla har glitter eller stenar på förutom de sandaler Sara har köpt där. Så jag ger upp skoletandet, och vi bestämmer oss för att gå till H&M en sista sväng, och då, i rulltrappan ser jag hur de ligger där. De sandalerna jag letat efter, bruna, med remmar överallt, ett par, alltså ETT endaste par kvar. Jag vänder och går/halvspringer ner i fel riktning i rulltrappan och kastar mig mot dem.
Men för att upptäcka att de var i storlek 38. Jag har storlek 37. Damnit, tänkte jag. Men! de var visst SMÅ i storlekarna! Sån här tur får man inte ha! tänkte jag igen och kollade vad de kostade. Och då svimmade jag nästan. 99 kr. 99 KR!!!! Nånting måste vara fel? De lär ju gå sönder när som helst?
FÅR man sälja grejer så billigt??

Nu sitter jag här och väntar på att de ska falla ihop, gå sönder, splittras. Jag lyssnar efter varje litet ljud från hallen, där de ligger. Hör jag något som spricker? Det är nog bara en tidsfråga.
Jag meddelar när det händer.

(Allt verkar gå sönder för mig just nu. Mitt stativ har i princip fallit i bitar, mitt manfrottostativ! Jag mailade cyberphoto och de sa att jag skulle skicka stativet fraktfritt till dem så skulle de laga det. Toppen tänkte jag, men vart hittar jag en låda jag kan frakta den i som man får plats med ett stativ i? Lådan som jag fick stativet i är trasigt det med.
Fast hur svårt kan det vara att få tag på en kartong?)

Men allt idag gick inte som smort:
1. Jag såg en typ 11 årig tjej utanför donken som stod och rökte. Hon hade svarta ringar under ögonen och såg jättesliten/trasig/sorglig ut. Usch, jag mådde verkligen dåligt efter det. Hon såg så himla ung ut.
2. När Sara och jag åt glass satt det en ensam gubbe brevid oss som åt glass. Det kanske inte är så många som vet, men det sorgligaste jag vet är gubbar som sitter ensamma och äter glass. I vissa fall får jag samma känsla när jag ser tanter göra det, men de äter inte glass ensamma så ofta. Åhh... det gör mig jätteledsen. Kan verkligen inte förklara varför. De ser bara så ensamma ut... Och som att de försöker trösta sig med att äta glass. Ofta väljer de också typ så enkla smaker som typ päronglass. Man vill liksom gå fram och säga att det finns godare smaker nuförtiden. Eller just tanken på att päronglass kanske är deras favorit.
Jag är jätteglad att jag inte jobbar som glassförsäljare.